Breven, Alltinget Jamtamot, Sätesstugan
och Lagtinget på Sproteidet

av Bo Oscarsson

Pergamentsbreven

I de medeltida pergamentsbreven förekommer namnangivelser som Firir Berghe, Forberg och Kungsgården för det jamtska alltinget Jamtamot.
Brev som är daterade kring Sankt Gregorius, det vill säga den 12 mars, och brev som har angivelsen "i motsveckan", kan på goda grunder kopplas till Jamtamot.

Breven utfärdade på Jamtamot har huvudsakligen angetts med platsen för tinget, nämligen Firir Berghe som betyder framför berget. Trots att breven är skrivna på en angiven plats, framför ett berg, på Frösön, vet vi ändå inte exakt var tingsplatsen låg. Det finns nämligen flera tänkbara berg på Frösön. Men eftersom det medeltida centrat låg på västra Frösön, är det mest sannolikt att Firir Berghe avser det där belägna berget Bynäsberget.

Av de brev som bevarats från de två seklen 1300 och 1400 är det ungefär 50 brev som har direkt anknytning till vår gamla tingsplats på Frösön.
Vi vet att alltinget samlade jamtarna till ting en vecka varje år. Vid varje ting utfärdades säkert mer än ett brev. Som exempel utfärdades år 1348 tre brev som är bevarade. Sannolikheten att det är samtliga brev som skrevs det året är svår att bedöma, men nog är det troligt att det är det minsta antalet. För de tvåhundra åren skulle man då kunna gissa på att 3 x 200 = 600 brev utfärdats på alltinget. Knappa 10% av breven skulle därmed vara bevarade. Med tanke på vilken slump det är att breven skulle klarat sig genom arvskiften och eldsvådor under 6-700 år, förefaller de ändå vara förhållandevis många bevarade. Lägger man därtill de många krigen på 15-1600-talen och att Landskistan, full med handlingar, försvann efter branden år 1813 i Trondheim, kanske man hellre kunde räkna med att högst 5 % av breven är bevarade, vilket skulle betyda att det skrevs ca 1000 brev på Alltinget under 200 år, vilket motsvarar 5 brev per ting. En inte alltför orimlig siffra.

Sätesstugan

Några av breven är daterade i Sätesstugan (Setzstoffuni) framför berget. Vi vet därmed att det på 1300-talet fanns en byggnad på alltinget där man kunde gå in och skriva breven. Annars ägde tinget rum under bar himmel. Det var en förutsättning för alltinget att alla kunde närvara. Att Sätesstugan skulle ha varit så stor att alla kommit in där på tingsförhandlingarna är väl uteslutet.
Så småningom, efter digerdöden, kallas Alltingsplatsen för Forberg. Sannolikt är det en språklig modernisering av det gamla uttrycket Firir Berghe, påkommen av en ny skrivare. Men det kan också vara så att den nye skrivaren lade märke till att tingsplatsen låg på ett näs, och fann ordet forberg bättre stämma med den betydelsen. Enligt Norsk/Svensk ordlista är Forberg = udde, SAOB anger Forberg = näs.
Den nye skrivaren, efter digerdöden, var sannolikt svensk. (se brevet från år 1363) Han använder nämligen den svenska pronominformen "jak" för jag, medan tidigare skrivare använde "ek", som är en norsk och jamtsk form.

Första gången som Kungsgården nämns är 1410 och då i samband med Forberg. Bara 21 år senare skrivs ett brev som endast anger Kungsgården i Jamtland. Professor Ahnlund har gjort frånvaron av Forberg i samband med skrivningen av Kungsgården till ett belägg för en flyttning av tingsplatsen omkring 1480. Om inte breven, som belägger Kungsgården Forberg år 1448 och 1450, hade råkat bli bevarade, så skulle väl Ahnlund fått till att "flyttningen" skett redan 1431! Nej, Ahnlunds flyttning 1480 motsägs av ett bevarat brev från 1489 som är daterat med Forberg. Då hade dateringen med enbart Kungsgården belagts fem gånger under de föregående 39 åren. Sådana tillfälligheter får skyllas på att så få brev bevarats, så att slumpen spelar ett spratt. Förklaringen är förmodligen så enkel att det gamla namnet Forberg blev antikt och att namnet Kungsgården var så självklart att det kändes onödigt med något tillägg.

Lagtinget på Sproteidet

Lagtinget på Sproteidet är den kungliga institutionen, som sannolikt tillkom i samband med Magnus Lagaböters landslov år 1274. Landsloven skulle därefter gälla för samtliga lagtingsområden inom det norska riket. Jamtland hörde då under Norge.
Lagtinget i Jamtland sammanträdde på Sankt Botolfs afton den 16 juni varje år. Sproteidet är edet som sammanbinder halvön Bynäset med Frösön. Det kallas idag Dragedet. Om placeringen av Lagtinget på Sproteidet råder ingen oenighet.

Handlingarna som rör lagtinget på Sproteidet är betydligt fler än för Jamtamot. Dock finns inga från 12- eller 1300-talet. Men det finns handlingar från Lagtinget ända fram till början av 1640-talet. Efter att Jamtland kommit in under Sverige försvinner lagtinget. Förmodligen förbjuds det eftersom det betraktas som en norsk institution. Samma torde förhållandet vara med alltinget Jamtamot, som förmodligen i vissa delar levde vidare i det landsting som uppstod på 1600-talet. Se t ex belägget från år 1626, daterat 27 februari på Landstinget Kungsgården, "lanssthing kongens gård". JLFT III.

Källorna till denna sammanställningen är naturligtvis i första hand Jämtland/Härjedalens Diplomatarium, men som det ännu bara sträcker sig till 1500-talet, så har även handlingar ur Jämtlands läns Fornminnesförenings Tidskrift (JLFT) noterats.

Bo Oscarsson

Noter
Viktor Behms anteckningsböcker. I hans dagbok från 1880, sidan 37 (allt enligt Holm) finns en avskrift av ett numer förkommet intyg. Det är fem män i Hackås som intygar "...atth wij tilstaede ware paa Jemtemodet thet ar effter Christi födsel 1580..."
(ÖP 6/6 -01)
Olof Holm hittar här uppgiften att Jamtamot ägt bestånd år 1580, vilket inte alls går ihop med Nationalencyklopediens utsago om att Jamtamot bara ägde bestånd fram till 1470-talet.

Länk till en fördjupad artikel om alltinget Jamtamot.

Läs mer om Lagtinget

Tebaker te 12 mars, Jamtamot!

Tebaker at heimsin!

05-01-09