Julen i Jamtland förr

 

En av artiklarna i numret 2002

Julen förr

Julfirandet är så pass gammalt att vi inte riktigt vet när och varför det började. Att julfirandet förekom före kristendomen visas av att vi bibehållit namnet på högtiden - jul. I den engelskspråkiga världen använder man däremot det kristna namnet på högtiden "Christmas" kristusmässa till minne av Kristus födelse.

Många har försökt att tolka ordet "jul", men ingen har ännu hittat en entydig förklaring som övertygat alla. En relativt ny och intressant tolkning har Gösta Ågren presenterat i Svenska Dagbladet 24/12 1995, där han härleder ordet jul till häst. Som bekant var hästen ett högt rankat offer i hednatron och därför ansågs det länge bland kristna förbjudet att äta hästkött, ja säkert bland många än idag. Ågren hänvisar till en irländsk bok från 1804 där det står att "den stora nordiska fest som kallades jul och räckte i tre dagar, fick sitt namn av att man åt hästkött."
Ågren skriver vidare att "Jul är med andra ord en sammandragning av 'jor-öl'. Första leden där återgår på det fornnordiska jor, alltså häst. Den andra leden, öl, är inte bara namnet på på en dryck utan också beteckning för fest. ... Det är tydligt att våra förfäder och anmödrar 'drack jul' genom att äta hästkött och dricka mjöd och öl. ... Kontraktionen från 'jor-öl' till 'jol' är helt logisk. Jor uttalades diftongerat, ungefär 'jåur', och länge talade man alltså om 'jåol'. Under tiden upptogs ordet i finskan i formen joulu."
Kopplingen mellan ordet jul och häst är inte långsökt. Det är knappast någon slump att hästvisan "Staffan var en stalledräng" är en julvisa, Nedan omtalas också annandagsritten och att Stefan var skyddspatron för hästen.

Schuberts resa

Låt oss också se på julfirandet ett par hundra år tillbaka. Här är det skildrat av en tysk resenär, Frans Wilhelm von Schubert som reste genom Sverige1818 - 1820. Påfallande är vad lite som i grunden förändrat sig! Det är i princip bara julgranen som tillkommit, möjligen som en ersättning till utsmyckningen med halm som Schubert nämner nedan. Det antyds nämligen av en annan tysk resenär, Theodor Mügge, som 1843 skriver: "Gröna qvistar af den nordiska granen eller halm utbredes på golfvet".

Lutfisken, skinkan, julgröten och den utklädde med julklapparna tycks vara urgamla. Vår "tomte" som lämnar julklapparna har inget att göra med den gamla, dvärgliknande hustomten, utan med den maskerade givaren. Det förstår man när man läser vad Schubert skriver om julklappsutdelningen: "hvarje medlem af familjen gör en eller flera skänker till alla inom hus, men i synnerhet föräldrar och barn sins emellan, och varje skänk inpackas på det mångfaldigaste sätt, samt öfverlemnas ofta af maskerade personer".
Här har vi väl grunden till att klä ut oss och bära tomtemask när vi delar ut julklapparna. Anledningen till maskeringen är att mottagaren inte ska få veta vem julklappen kommer från. I Schuberts text nämns uttryckligen ordet julklappar. "Man är länge sysselsatt med att sätta dessa julklappar i ordning. Ju bättre gåvan är gömd, ju sinnrikare emballerad, ju större är glädjen."

Visst har många seder förändrats; vi har ju fått elektricitet, vatten och avlopp, centralvärme, teve och bilar, för att nämna några exempel på vad som påverkat vårt sätt att fira jul. Seden att lämna julmaten framme på bordet till nästa dag eller helg har vi tvingats överge genom vår tids uppvärmda bostäder. Vi måste ställa in den i ett kylskåp. Men än tänder de som har en eldstad gärna en brasa och alla tänder mängder med levande ljus. För tvåhundra år sedan börjades julhögtiden vanligen klockan tre (15.00), liksom den i dag vid samma tid inleds med Kalle Anka och hans vänner. Valet av dagens klockslag är förmodligen ingen slump.

Låt oss nu se vad Schubert egna ord om julen:

"Fordom voro allehanda vidskepliga bruk förenade med julhögtiden, men som nu försvunnit. Man ställde julrätter och andra saker på ladu-logen för tomtegubben; en dverg, som troddes drifva sitt spel omkring huset eller tomten. Pigorna antände julhalm under taket och i rummen för att utforska sina friares antal. Hvad man drömde på halmbädden om julnatten, trodde man vara af mycken betydelse, - och man ställde alla på denna bädd liggande personers skor tillsamman för att bibehålla familjens endrägt hela året igenom. Julhalmen tillskrev man mångahanda undergörande verkningar, och qvarlefvan af det ljus, man om julottan begagnat i kyrkan, tillade man förmågan att läka sår. Om detta ljus slocknade, så betydde sådant, att någon i familjen snart skulle gå utur verlden.
Äfven julbrödet, vanligen i form af en fargalt, detta åt Hertha helgade djur, förvarades länge. För att utforska ödets gång, gick man om julottan tyst och alldeles stum i skogen o.d.m. Många julseder, liknande de svenska, skola äfven finnas i Skottland. Tiden, hvarifrån julfesten härleder sitt ursprung i den hedniska Norden, är obekant. Att beströ husen och kyrkorna med halm var fordom brukligt ej blott om julen, utan äfven vid andra högtidliga tillfällen. - Många af ännu fortfarande bruk äro onekligen lemningar af hedendomens julhögtid, som inträffade på samma tid. Man gjorde skänker, anställde gästabud, och anrättningarne stodo hela fyra veckorna qvar på borden. Julkakorna hade skapnad af ett svin etc. Mången from tanke låg till grund för den gamla seden. Den bibehölls under kristendomen med någon förändring. Det heliga barnet gjordes skänker, åtföljt af englar och helgon, o.d.m."

I följande avsnitt nämns bland annat förberedelserna den 23/12. Den dagen kallas Sjursmäss i Jämtland. Dopp i grytan som nämns heter på jamska " flatmilja".

"Öfverallt räcker julen från den 24 december till den 6 eller 13 januari. Dessa dagar tillbringas i en stilla eller bullrande glädje. Man förbereder sig derpå långt förut, och det bästa som huset förmår, sparas för dessa dagar. I sjelfva de nordliga provinserna vill man om julen ej sakna den skönare årstidens frukter, och för detta ändamål nedsänker man i djupa brunnar täppta kärl, fyllda med smultron, för att om julen kunna undfägna sig med deras välförvarade innehåll.
......
Ju närmare jul, dess beställsammare finner man alla i huset. Man bakar, bränner, brygger (ty äfven den fattige måste hafva sitt öl), skurar, städar och pryder. Den 23 december klyfves all ved, som man behöfver under helgen, och för julafton den kådigaste furu man äger. Den 23 december upphänger man äfven de tapeter, som om julen pryda väggarna i alla bondhus. Dessa tapeter äro dels af lärft, genomvirkadt med allehanda föreställningar, som hafva afseende på högtiden, dels af papper med målningar utur historien om Christi födelse och barnålder; englar och herdar, Maria med barnet i krubban, de tre vise männen etc. Äfven fönster, husgerådssaker, ja sjelfva grytan hvari julgröten blifvit kokad, pryder man med fransar etc. efter sin bästa förmåga. Man hänger kläder på väggarna, och i någorlunda välmående brudhus undfår hvarje familje-ledamot ett nytt klädesplagg till jul. Också plägar man sätta hvita öfverdrag på stolarna.

Den 24 om morgonen begynnes redan den bättre undfägnaden. Den klufna veden bäres in i huset; matmodren sätter största grytan på elden och lägger deri allt kött, som fordras för begge högtidsdagarna. Omkring denna gryta samlas till middagen allt husfolket och håller sin middagsmåltid med ett stycke bröd, som man doppar i flottet; en annan måltid vankas icke. Alla taga nu på sina helgdagskläder, om det ej skett på förmiddagen. Golfven beströs med halm, och julbordet dukas.

På några orter börjas högtiden kl. 12 på dagen, men vanligen kl. 3 eller 4 vid den inbrytande skymningen, då äfven högtidsklockan ljuder från kyrktornet. Nu hvilar allt arbete; man samlas omkring brasan; ölkannan går omkring, och man anställer uppbyggliga betraktelser öfver jultapeternas föreställningar (kallad bonad). Hvarje främmande person, som stiger in i stugan, sedan högtiden börjat, måste nödvändigt förtära något, eljest borttager han friden utur den lyckliga kretsen och går ut med julen, som man kallar det.

Snart sätter man sig till det festligt prydda bordet. I stora fat vänta anrättningarna: skinka, lutfisk och julgröt; vidare en pyramid af flera slags på hvarandra uppstaplade bullar, en stor ost, kringlor och högst upp äpplen. Brödet är bättre och finare än vanligt. På några orter står framför hvar person en hög med bullar i form af åtskilliga djur etc. Brännvinsflaskan och ölkannan äro ej glömda. Nötter nyttjas stundom till efterrätt."

"Men på juldagen hvarken göras eller mottagas besök; man anser tvärtom för skamligt att på denna dag vara i en annans hus."

"Fordom anställde man på annandag jul ett slags kappridning (ty Stefan var äfven hästarnas patron), red till avlägsna vattningsställen och galopperade sedan hem. Denna sed, vid hvars utöfning ryttarne äfven voro förklädde, iakttages ännu i norra Skåne."

"I alla hus finner man den 24, 25 och 26 december bordet uppdukat med julanrättningar, ...
Den 27 december avdukas bordet och man äter mindre väl till den 31. ... Nyårs- och trettondedagsaftnarna firas som helgdagsaftnar. ... julrätterna framkomma ännu en gång med högtidligheten är mindre stor än på julafton.
...
Med Trettondedagen slutas högtiden. Arbetet börjas nu åter; hvardagskosten återkommer; blott tapeterna sitta qvar en vecka till Tjugondedag jul. Hos ståndspersoner, både i städerna och på landet, slutas högtiden på denna dag med dans, och därifrån kommer det gamla rimmet:
Tjugondedag Knut
Dansas julen ut."

I Levi Johanssons skildring av julen på 1880-talet i Frostviken, tryckt i Jul i Jämtland 1941, återfinner man en i många stycken identisk beskrivning med den som Schubert ger! Halmen, veden, dopp i grytan, att hänga upp bilder och kläder på väggarna etc. och inte minst seden att julljuset skulle brinna hela julnatten. Mycket har förändrats i julfirandet under 200 år, men förvånansvärt många seder lever ännu kvar.

Källa:
Resa genom Sverige, Norrige, Lappland, Finnland och Ingermanland, åren 1817, 1818 och 1820, af Fr. Wilh. von Schubert Tredje bandet, översättning Georg Scheutz, Stockholm 1825 .

Bo Oscarsson

Läs även om Sjursmäss, vår lokala "helgdag" den 23 december!

Läs 2002 års Förord i Jul i Jämtland

Till Jul i Jämtland 2004

Åter till JUL I JÄMTLAND 2002


  03/01 2003