Runstensbron, epilog

Om Aksel Lindströms idé att sondera sundet hade genomförts, skulle bron varit dokumenterad i dag. Att så inte skedde kan bero på prestige eller ointresse från Länsmuséet och Riksantikvarieämbetet.

Vad jag förstått var dåvarande landsantikvarien på muséet, Lennart Björqvist, mest intresserad av kvinnodräkter. Han skrev också en avhandling om dem. Hans intresse räckte tydligen inte till för en vikingatida bro. Petrini var ju också en högt uppsatt man, som med sina kontakter säkert kunde påverka omgivningen till att negligera tanken på en undersökning. Att verifiera sådana spekulationer ter sig svårt, men väl inte omöjligt, då det kan finnas korrespondens som verifierar eller avfärdar dem.

Varför kan man inte göra sonderingen i dag? Svaret är att politikerna i slutet av 1960-talet sannolikt var okunniga eller ointresserade av historien, då man skulle bygga en ny bro över Östersundet. Aksel hade avlidit 1962.
Några visionärer föreslog att nya bron skulle byggas vid Arkivvägen, nedanför Landsarkivet och att den befintliga skulle lämnas orörd. I stället valde politikerna givetvis det dyraste alternativet, rev den gamla bron och byggde två(!) nya broar, dessutom en konstgjord ö.
Det kunde ju ha varit rätt om man hade överflöd med pengar, men i det här fallet blev det ödesdigert för undersökningen av lämningarna efter runstensbron. Genom att man byggde en ö mitt i det smala sundet, blev man nödgad att muddra sundet för att bibehålla genomströmningen av samma vattenmängd. Äldre personer minns säkert det stora mudderverket som fraktades hit upp för ändamålet.
I mitten av 1980-talet hade jag en kurs i Jämtlands historia och berättade om detta. En av cirkeldeltagarna, jag kommer inte ihåg vem, talade om att han kände en av dem som körde mudderverket och att denne berättat för honom att man fått upp stockar och stenar i sundet!! Det skulle ha varit intressant att komma i kontakt med den eller de personer som var på mudderverket! Likaså att veta var man tippade muddermassorna.

Epilog runstenen

Ett argumentet i diskussionen om runstenens flyttning, som jag anser centralt, är att det i så fall måste ha funnits en anledning att flytta runstenen, ett motiv. Om Petrini verkligen trodde att runstenen rests vid Ändsjön, då borde han ju också funderat på varför jamtarna skulle ha flyttat den därifrån till det då folktomma Östersundet. Inte heller har han redovisat några tankar om vem som skulle ha kommit på idén att flytta stenen.

Eftersom runstenen bevisligen stod vid Östersundet år 1635, så måste den ha flyttats före den tidpunkten. Av vilken anledning skulle jamtarna flytta en runsten på den tiden? Man hade säkert nog slitsamt ändå med brödfödan för att ha tid med att hålla på med sådant onödigt arbete. Jag tror inte att någon jamt ens i sin vildaste fantasi skulle ha kommit på tanken att släpa en flera hundra kilo tung sten i flera kilometer.

Detta tillsammans med Aksels uppräknade skäl, visar att runstenen utan minsta tvekan alltid har stått vid Östersundet, från den dag den restes fram till år 1969 då politikerna beslutade att bygga nya Frösöbron och runstenen flyttades upp på Frösön vid nuvarande Landstinget. Observera att detta skedde stick i stäv med fornminneslagen, som bland annat skyddar runstenar och miljön närmast.

Slutligen kan tilläggas at den allra senaste forskningen i Uppsala understödjer att runstenen alltid stått vid Östersundet och därmed att den omnämnda bron avser den över sundet. Det är forskarna Ann-Sofie Gräslund och Henrik Williams [1], arkeolog respektive runolog som kommit fram till den slutsatsen.

Bo Oscarsson

Åter till Aksel Lindströms

[1] Henrik Williams har i brev från september 1999 meddelat sin nya ståndpunkt. Därmed överger han tanken på att stenen flyttats, som han anför i boken 'Jämtlands kristnande'.

Not. Den som vill veta mer om runstenen kan läsa vidar på min internetsida om Runstenen och klicka på markerade ord med underliggande artiklar.

Se även artikeln om Aksels vikingahistoria i Aksel Lindströmssällskapets årsskrift AKSEL-1