Stenvalvsbroar Skalstuguvägen

Av Bo Oscarsson

Stenvalvsbroar, min inventering 1991

(här uppdaterad senare med nya uppgifter)

Uppmätning av stenvalvbron över Asån, avVägverket 1950-tal

Stenvalvbron över Asån före restaureringen 1992-93
Foto: Bo Oscarsson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord ............................................... 2
Historik ............................................. 3
Inventering ........................................ 4
Förteckning ....................................... 6
Karta ................................................... 7
Bildbilaga (ej med här) .................... 8 - 30
Övriga stenvalvsbroar ...................... 31

Förord

En övergripande inventering av stenvalvsbroarna längs Skalstuguvägen saknades när jag våren 1991 av en tillfällighet började titta på broarna. Varken Vägverket eller länsmuséet hade gjort någon fullständig inventering, trots att broarna är av stort kulturhistoriskt värde. Att det fanns så många broar som min inventering skulle visa, var alltså inte bara en överraskning för mig, utan också för myndigheterna.

Landsantikvarie Rentzhog skrev den 9/4 1973 till Vägverket att "Jämtlands län är utomordentligt fattigt på äldre broar." Han skrev vidare att "det är just serien av mindre valvbroar som är intressant - var för sig är broarna alltför obetydliga." Museet visste då om 6 broar, de som syntes från vägen 1/ .
Det senare citatet understryker betydelsen av Skalstuguvägens broar.

I min inventering tog jag samtliga valvbroar, oavsett hur små valvkonstruktionerna var. Enligt Vägverkets normer var de minsta stenvalvsbroarna inte ’broar’, utan ’trummor’! Har någon hört talas om en stenvalvstrumma?

Möjligen borde de gamla stentrummorna, "balkbroarna", ha tagits med i inventeringen. Det fanns ett tiotal sådana efter vägen. De är samtida med valvbroarna och representerar också ett gammalt, utdött hantverk. Samtliga stentrummor i nuvarande vägbanan är efter ombyggnaden utbytta mot plåttrummor. De sista som fanns kvar i vägbanan 1992 har rivits och ersatts med trummor. Men på gamla vägsträckningarna genom Saxvallen och från Skalstugan upp mot gränsen finns ännu några ursprungliga balkbroar kvar. I slutet av bildbilagan visas några exempel.

Bildmaterialet har kompletterats med nio gamla uppmätningar utförda av Vägförvaltningen åren 1944 -1946.
Foto, där ej annat anges, av undertecknad.

Bo Oscarsson

Not.
1/ Lennart Falk m fl, 1982, SEVÄRDHETER I JÄMTLAND sid 89, Jämtlands läns museum

Historik

Skalstuguvägen är en av de gamla mellanriksvägarna mellan Norge och Sverige. Vägen var länge den enda i Norrland som man med vagn sommartid kunde färdas till Norge. Den hade avsevärt förbättrats på uppdrag av kung Karl XIV Johan och invigdes personligen av kungen den 29 augusti 1835. Vägen har efter den tiden också kallats "Karl-Johansvägen".

Vägen är emellertid mycket äldre än så som kommunikationsled. Vi vet genom Snorre Sturlasson att kung Olav Haraldsson, Olav den Helige, färdades denna väg i juli år 1030 på väg till Norge. Han övernattade då på Sælostugan, som på 1500-talet bytte namn till Medstugan. (Thulin) Sælostuga från isländskans sælohus = fjällstuga.

År 1602 lät den danske kungen Kristian IV anlägga två ny övernattningsstugor längs vägen. Det var Skalstugan och Stalltjärnsstugan. Det är den förra som gett vägen dess nuvarande namn.
Från Frostatingslagen vet vi att jamtarna idkade handel med norrmännen, sannolikt redan från 900-talet. Årligen färdades vintertid hundratals jamtar denna väg. År 1683 anges att över ett tusen jamtska forbönder med hästar och lass passerade gränsen och erlagt tullavgift. (Hallan)
År 1750 berättas att det fanns stallrum för tvåhundra hästar i Medstugan. (Hagström) Självklart fanns också rum för minst lika många forbönder. Varje bonde i Jämtland betalade då en kanna korn till underhållet av Medstugan, och fick i gengäld tillgång till stallplats, foder och logi. Medstugans stora betydelse för Jämtland är i dag närmast bortglömd. De tvåhundra stallplatserna, liksom övernattningsstugorna är sedan länge borta. Var stallen och husen stod, vet ingen i dag. Dessa handelsfärder pågick nästan i tusen år, tills järnvägen invigdes 1882.

Skalstuguvägen var huvudväg till Norge fram till 1958, då vägen över Storlien öppnades. Men ännu i dag är Skalstuguvägen den viktigaste kommunikationsleden till och från Nord-Tröndelag.
År 1992-94 byggdes Skalstuguvägen om och fick oljegrusbeläggning. Vägen återinvigdes den 11 juni 1995 av Carl den XVI Gustaf, nästan exakt 160 år efter hans förfader Karl den XIV Johan. invigde vägen den 29 augusti år 1835

Källor:
G Thulin; De Ecklisiastiska boställena i Jemtland
N Hallan; Jemter på Levangsmarknaden
O Hagström; Jemtlands ‘conomiska beskrifning
Jämtland/Härjedalens Historia

Inventeringen av stenvalvsbroarna

De gamla stenvalvsbroar byggdes under perioden 1848 – 1855 2/ som en fortsättning på kung Karl-Johans förbättring av vägen till Trondheim. De representerar ett utdött hantverk. Att de skulle bevaras var inte en självklarhet för Vägverket. Men lagen skyddar dessa broar. De är enligt Kulturminneslagen att betrakta som fornlämning, se kapitel 2 om Fornminnen § 1:7 (SFS 1988:950), men först när de kommit ur bruk.

Den som före år 1993 körde vägen, kunde lätt tro att det bara var de sju, från vägen synliga broarna, som fanns. I verkligheten fanns det betydligt fler stenvalvsbroar efter denna vägsträcka. Efter en systematisk inventering från Sta till gränsen, upptäckte jag ytterligare 14 stenvalvsbroar, varav minst hälften av dem inte var kända i de inventeringar som tidigare gjorts.
Det finns alltså inte mindre än 21 stenvalvsbroar bevarade efter denna begränsade vägsträcka! Lägger vi till de fem rivna broarna, samt de fyra på norska sidan av Karl Johansvägen, blir summan 30 stenvalvsbroar.

En sådan samling av stenvalvsbroar på en enda vägsträckning om cirka fem mil är helt unik för Jämtland. Här finns kanske hälften av de stenvalvsbroar som finns bevarade i länet.3/ Sannolikt finns inget motsvarande i hela Sverige. Broarna längs Skalstuguvägen bör därför vara av riksintresse.
Sommaren 1991 hade Vägverket i Järpen fraktat ut två stora vägtrummor i syfte att riva stenvalvsbroarna vid Hundhögsbäcken och Grossmyrbäcken. Genom ett telefonsamtal till vägmästaren i Järpen, lyckades det mig att förhindra att de två broarna revs. När den stora vägombyggnaden sedan startade blev stenvalvsbroarna föremål för tillståndsgivning. Det var en självklar ståndpunkt från de antikvariska myndigheterna att man inte skulle tillåta rivning av någon av broarna. Även entrepenören BPA och Vägverket godtog så småningom den ståndpunkten.

I min inventering 1991 numrerade jag broarna från Sta till gränsen, nr.1 - nr.21.
Inte mindre än elva broar trafikerades, då vägombyggnaden började år 1992. De var nr.5, 6, 7, 9, 10, 15 och 17 - 21, varav de sex första då ingick i Skalstuguvägen. I dag finns tre broar kvar i den nya vägbanan, nr 5, 6 och 9. De har fått betongdäck och ligger orörda kvar under, så att de en dag kan tas fram genom att "locket" lyfts av. Nämnda broar kan givetvis beses även i dag där de ligger under betongdäcken. Två av broarna, nr.7 och 17, som låg i kurvor var tidigare breddade med plåttrummor på ena sidan. De är nu frilagda och kan ses från nya vägen. Vid den tredje, nr.10, över Halskullbäcken (Sandbäcken) har det gjorts en liten kurva runt gamla bron.

Not.
2/ enligt landshövdingeberättelserna 1850 och 1855.
3/ Någon översikt över länets alla stenvalvsbroar finns så vitt jag vet inte.

Broar rivna före inventeringen

Bron över Tomtbäcken, mellan Bodsjöbränna och Stalltjärnstugan, revs av Vägverket så sent som i början av 1970-talet. Stenvalvsbron hade två valv och motsvarade närmast bron över Åtvändbäcken i Stalltjärnstugan. Se bildbilagan. Ytterligare minst tre, mindre broar är rivna sedan länge. Den första vid bäcken vid golfbanan i Sta, den andra 800 m ovanför Bodsjöströmmen, den tredje i början av byn i Medstugan. Slutligen rev BPA 1992, av misstag en liten valvbro, inkapslad på båda sidor med trummar, belägen 300 m väster om affären i Stalltjärnsstugan.

Karta över Skalstuguvägen från Sta till Riksgränsen med bronumreringen inlagd
(kommer att läggas ut senare)

Förteckning stenvalvsbroar
Skalstuguvägen från Sta i Duved till Ådalsvollen i Norge
De norska broarna medtagna genom att Sverige och Norge var i union när broarna byggdes.

Nr - Vattendrag - Bro - i bruk - anm. - Ort

– Stabäcken 1 valv riven 1) Sta
1. Rullån 1 valv x Sta
2. Buttulsbäcken 2 valv SO Bodsjöedet
– Tomtbäcken 2 valv riven 2) ”
– Stalltjärnsdiket 1 valv riven 2b) Stalltjärnstugan
3. Åtvändbäcken 2 valv Stalltjärnstugan
4. Genmyrbäcken* 1 valv skylt** NV Stalltjärnstugan
5. Hundshögbäcken 2 valv x 3) skylt "
6. Grossmyrbäcken 1 valv x 3) skylt "
7. Kulvallbäcken 1 valv 4) skylt NV Nyhem
8. Asån 3 valv skylt NV Moan
– Medstubäcken 1 valv riven 1b) Medstugan
9. Näsuddbäcken* 1 valv x 3) skylt Medstugan
10. Halskullbäcken 1 valv 4) NV Medstugan
11. Saxån 1 valv skylt SO Saxvallen
12. Saxbäcken 1 valv skylt ”
13. Saxvallsdiket 1 valv Saxvallen
14. Lill-ladubäcken 1 valv "
15. Rutjärnbäcken* 1 valv x "
16. Mobäcken 1 valv skylt NV Saxvallen
17. Lägerbäcken 1 valv 4) skylt SO Skalstugan
18. Hästbäcken 1 valv x skylt Skalstugan
19. Gravatjärnbäcken* 1 valv x 5) NV Skalstugan
20. Björsjöån 1 valv x "
21. Märraskalbäcken 2 valv x "

RIKSGRÄNSEN

22. Merraskarbekken* 1 valv x Norge
23. Kvilbekken 1 valv x "
24. Kongstubekken* 1 valv x "
25. Stamntjernbekken 6) 1 valv x "

25 bevarade broar och fyra rivna visar att det funnits minst 29 stenvalvsbroar längs Karl-Johansvägen mellan Sta - Ådalsvollen.

_ understrukna namn = broar synliga från nuvarande vägen.
* bäcknamnet ej angivet på topografiska kartan, namnet hämtat från angivet, topografiskt namn i bäckens närhet.
** Skyltar uppsatta 1994
1) okänt när bron revs. Lämningar av bottentimringen såg jag sommaren 1991
1b) okänt när bron revs. Uppgiften av Rune Svensson 1994.
2) bron revs år 1972-73
2b) bron revs 1993 i samband med vägbygget. Bron var täckt med trummor på bägge sidor, varför den inte gick att upptäcka innan grävmaskinen förstörde den
3) ingår i nuvarande Skalstuguvägen, men nu täckt med betongdäck
4) ingår ej i Skalstuguvägen efter 1993. Halskullbäcken heter på jamska “Härskullbäcken”, i förstone felaktigt kallad Kvarnbäcken och Sandbäcken
5) kallmuren lagad sept.94
6) Bron är restaurerad och kallas ”Litj-Kråka bru” i boken Vegen og Samfundet sid 29 bild.

Stenvalvsbroar, utom Skalstuguvägen, i Åre kommun

Nr - Vattendrag/viadukt - Bro - i bruk - Ort

I Sågbäcken 1 valv Uppland, Mörsil
II Bringbäcken 1 valv Krok, Kall
III Brännbäcken 1 valv Nordhallen, byggd 1923
IV Slagsån 1 valv Slagsån, Undersåker
V Slagsån 7) 1 valv x "
VI Bergbanan 8) 1 valv x Åre
VII Gångbro 9) 1 valv riven Handöl
VIII Kyrkängesbäcken 10) 1 valv Ängena, Åre
IX Mångån 11) 1 valv riven Duved
X Enan 12) 1 valv x Enaforsholm

Noter
7) Järnvägsbro med inhugget årtal 1880
8) Viadukt
9) gångbro till fastighet - inget vattendrag. OBS BRON RIVEN 1992!
10) Bron liknar den i Uppland och verkar vara samtida. Den ligger i en dunge vid en åkerkant. När järnvägen drogs fram, kom en del av norgevägen på fel sida. Vägen flyttades förmodligen då ovanför järnvägen och bron blev kvar.
11) Bron riven på 1930-talet, finns på bild i Årekrönikan 1989 sid.55
12) insjunket valv, förstärkt på ovansidan med stålbalk och försedd med trädäck

Skalstuguvägen

De gamla, bevarade stenvalvbroarna som man kan se efter Skalstuguvägen byggdes inte samtidigt med vägen (invigd 1835) vilket framgår i följande citat ur en samtida landshövdingeberättelse. År 1848 beviljade Kungl.Maj:t 9.224 Riksdaler och 16 skilling till byggande av "37 större och mindre broar och trummor å den på Statens bekostnad anlagde 4 1/2 mil långa landsvägen från byn Sta i Åre socken till riksgränsen," samt förbättring av körbanorna. Arbetet anges vara fullbordat och avsynat år 1855. I dag finns 21 valvbroar bevarade.
År 1991, när vägen skulle byggas om, var det meningen att sex av de 21 broarna skulle rivas och ersättas med plåttrummor. Undertecknad lyckades förhindra rivningen. Av dem ingår fortfarande tre stenvalvbroar i den 1992-94 ombyggda vägen. De tre broarna är nu förstärkta med betongdäck, för att få ut önskad vägbredd över dem. På norska delen av Karl-Johansvägen ned mot Ådalsvollen finns ytterligare fyra bevarade stenvalvbroar.
Trummorna eller balkbroarna, är samtliga rivna efter den ombyggda vägen, men efter gamla vägen genom Saxvallen finns en bevarad och den gamla delen av vägen från Skalstugan upp mot gränsen finns ytterligare tre bevarade.

Milhällarna längs Skalstuguvägen

Längs Skalstuguvägen sattes sexton mil- och fjärdingshällar upp, varav fyra milhällar i gjutjärn, med årtalet 1836. Den första milhällan före Bodsjöströmmen, den andra vid Stalltjärnsstugan, den tredje i Medstugan och den fjärde strax före Skalstugan. Av dem finns två kvar, varav en på ursprunglig plats vid vägen. Den ena står nedanför jaktvillan i Medstugan och den andra vid Vägverkets vägstation i Skalstugan. Det är exakt 10,0 kilometer mellan milhällorna, varför en av dem inte kan stå på ursprunglig plats eftersom den gamla milen var närmare 11 kilometer. Milstolpen i Medstugan finns dokumenterad på ett foto från omkring år1912, därav kan man utgå från att den idag står bara några hundra meter öster om sin ursprungliga plats. Av de två övriga förvaras en på Jämtlands läns museum med inventarienummer 13.508, medan en milhälla är flyttad från Skalstuguvägen och finns på en gård i Uppland, Mörsils socken.
Alla fyra milhällorna finns alltså kvar, vilket är glädjande och samtidigt en överraskning, eftersom Lennart Björkqvist år 1942 skriver att det fanns "endast två (möjligen tre) bevarade, därav en i Jämtlands läns museum." Vilken av dem som Björkqvist avser med 'möjligen' framgår inte, men det kan vara den från Medstugan som länge legat undangömd i ett förråd på Hushållningssällskapets egendom men sedan några år åter är utplacerad. Hur länge milhällan funnits på gården i Mörsil är okänt. Ingen av de tolv fjärdingshällarna finns så vitt bekant kvar efter Skalstuguvägen. Däremot finns två bevarade på Skalstugans egendom, där de är placerade som inramning vid yttre entrédörren till matsalen. Ytterligare en finns på ovan nämnda gård i Uppland.

Källor Skalstuvägen

E Bull, Jemtland og Norge, 1970
G Thulin; De Ecklisiastiska boställena i Jemtland
JLFT V:III, 1912
Nils Hallan, Jemter på Levangsmarknaden i 1680-årene, 1966
O Hagström; Jemtlands OEconomiska beskrifning, 1750
Holger Wickman/Gert Nylander, SKALSTUGAN, 1968
Marelius, Anmärkn. rörande Herjedalens och Jämtlands gränts emot Norrige, 1763
J/H H del IV
Schuberts resa 1817-1820 Del II
Jämtlands Regementes resa till Værnes 1825, reseberättelse
Carl-Johansvägen, Gösta Widmark, ÖP 27/4 1960
Nils Agerberg, 1984, MEDSTUGAN
Jämten 1942
Landshövdingeberättelsen för Jemtlands län1848 -1850
Landshövdingeberättelsen för Jemtlands län1851 -1855
muntliga upplysningar av vägbyggaren Örjan Larses BPA 13 april 1994

Till Skalstuguvägens historia

Seinest oppdatere 9/4-12