Läsövning på jamska
för två personer
N Axel: Vått va de danne?
N Jöns: Ja, var'e int n frosk?
N Axel: Jo, de var'e.
N Axel: Sögjönom sa et dom tokkerdann.
N Jöns: Huvva sa omånnsamt!
N Axel: Ja je skull då aller belle æta opp n tokkendann ein hell. Int om je sa finge hunnre kronor
N Jöns: Ja men veit. Om je finge hunnre kronor sa tro je att je bau te lell!
N Axel (fång n frosk): Ha du sagt e sa. Hunnre kronor kontant fåur du om du fol ti deg n henn som han e.
(N Jöns et opp frosken mæ hemsk kval.)
N Axel: De såug ut huskut de danne. Hen ha du pæningan nu da. De gåur nu int säje anne än att dom va velförtjännt.
N Axel: Hunnre kronor ja. De va nu litte dæ lell! - - - Om je å bellhte fåu ti meg n frosk, vått skull je fåu dåu da?
N Jöns: Ja, du gatt nu fåu tebaker hunnringen da. - - - Sir du, dan ha du ein!
N Axel: Ja hunnta spratte int e opp ein danan. (tar frosken) Men jömmer, de käntes gruvensamt dehenne.
(N Jöns tar fram hunnringen å håll opp¹en frammaför a Axel.)
N Jöns: Glåum påu n henn du, sa klar du ne nog.
N Axel (sväljer å sväljer): Fy våle, tokke styggheit!
N Axel: Köyes du, du å?
N Jöns: Ja, de e som om de vill vålv om innanette.
N Jöns: Våfför gjorl mæ dehenne då?
N Axel: Ja, säj dæ.
N Jöns: Ittna tjännt mæ påu e nån ta oss hell.
N Axel: Man ske nu någa tröy för seg mæ.
N Jöns: Jaa, men fy farsken ...
(Dom gåur)
Inga dativformer i texten. Däremot förekommer den typiska, sydvästjamtska diftongen på å: såug, fåur, gåur, dåu m. fl. [såg, får, går, då]
© Bo Oscarsson