Enligt den gängse uppfattningen har de vitt skilda dialekterna av jamskan uppstått genom att folk levt isolerade i sina respektive bygder.
Den förklaringsmodellen kräver att man bortser från den historiska verkligheten. Årligen träffades jamtarna på alltinget på Frösön, allt från vikingatid och fram till 1500-talet. I anslutning till alltinget var också en marknad. Den existerade ännu längre än själva alltinget och upphörde först i modern tid. Jamtarna från alla bygder träffades med andra ord kontinuerligt. Förutsättningen för marknaden var därtill att jamtarna gjorde resor gemensamt till Levanger och Hedemora. Från 1684 års uppteckning av resande jamtar, ser vi att de kom från de flesta socknarna i Jamtland. Vi vet att de följdes åt och umgicks på övernattningsställena och marknaderna. Sannolikt träffade också många sin tillkommande på marknaden på Frösön. Att ingiften mellan socknarna var vanligt, vet vi från senare århundrade, då vi har kyrkböckerna att tillgå. Därav förstår vi att de jamtska dialekterna i grunden inte kan ha uppstått av isolering.
Att det finns skillnader mellan socknarna är allmänt känt. Ja även mellan byar inbördes inom socknarna. Det intressanta är dock de stora skillnaderna som finns mellan de språkliga kärnområdena. Sådana är de grammatiska skillnaderna som man finner mellan huvudområdena centraljamskan, offerdalsmålet och bergsmålet.[1]
Kopplar man samman dessa med de upplysningar vi får från de isländska källorna om kolonisationen av Jamtland, finner vi att man kan skapa en hypotes om de jamtska dialekternas ursprung. De kan ha uppstått genom att de som koloniserade Jamtland kom från olika håll i Norge och hade med sig de språkliga skillnaderna redan från början. Offerdalingarna skulle i så fall härstamma från områden i Nordtrøndelag där diftongen -ei saknas. Bergsborna från trakten kring Sogndal där man har diftongen -åu för å och jamtarna med centraljamska från Vestlandet upp mot Møre, där diftongerna och språkmelodin liknar jamskan. Då skulle de stora, språkliga skillnaderna kunna förklaras.
Det som bäst stöder hypotesen med inflyttning från olika områden, är de isländska förhållandena. Island är till ytan dubbelt så stort som hela Jämtlands län. Folk lever där betydligt mer isolerade med en natur som försvårar kontakterna. Trots det finns inga dialekter på Island!
Isolering kan med andra ord inte vara den enda källan till språkliga skillnader.
Les meir om dialektan i Jamtland, på jamska.
Bo Oscarsson
[1] Därtill kommer nordjamskan och revsundsmålet, som möjligen kan vara ursprungliga språkområden.
Ragundamålet intar en särställning.