Det som sammanbinder de jamtska dialekterna är det gemensamma ordförrådet, om än med olika uttal av glosorna, grammatiken och meningsbyggnaden.

Språket kan grammatiskt delas upp i tre dialektområden: centraljamska, offerdalsmål och bergsmål.
Uppdelningen baseras på förekomsten av fornnordiska diftonger. Centraljamskan har tre diftonger ei, au och öy som exempel stein, haug och röyk (sten, hög, rök). Offerdalsmålet har bara en diftong au, medan bergsmålet har fyra diftonger, varav den fjärde är diftongen åu i exemplen påu och gåu (på, gå). Därutöver är jamskan uppdelad i ytterligare dialekter, ända ner till bynivå. Här är det främst uttalsskillnader som märks, ta exempel ordet öst, som har följande uttal: åst, ast, æst, äst, ust, yst och öst.

Det är omdiskuterat om ragundamålet kan eller ska räknas till jamskan, eftersom det saknar diftonger. Läs mer om ragundamålet av Bertil Flemström.

Jamskans ordförråd står som helhet närmast gammalnorskan och de norska dialekterna. Men i jamskan förekommer också ett antal unika glosor som saknas både i svenska och norska dialekter, som tex stårsa [flickan] , gly [ljummen] och fjårdd el. fjärdd [bråttom].
Endast i isländskan finns ett ord som möjligen motsvarar stårsa, nämligen stulka. Motsvarigheten till gly finns endast i tyskan i exemplet 'glüwein' och fjårdd som varken finns i norskan eller isländskan, men väl på en annan gammal nordisk ö i Atlanten, Shetland. (Källa: Jakob Jakobsens ordbok över shetlandsmålet)

Bo Oscarsson

Les meir om fjårdd!

Les om de norljamtske måle i Ström

Tebaker te Jamsksia