Orlboka vårte klar år 2001 !
Orlboka, ordbok över jamskan
författar: Bo Oscarsson
Föörst upplaga vårte shlutsæld föörst åre,
men n ny n omgång böker vårte trykkt te Jænsmäss 2002 men tog tyvärr shlut te jula 2005.
Orlboka komme ut i ei tredje å utauke e opplag te jul 2007. Hu kalles "Orlboka, oppflidd" å e trykt som "pocket" å koost 298 kroon.
Orlboka kan beställes direkt frå förlagan Jengel
(OBS! Je ha tvo eksemplar kvær tagamle, inbynne upplaga som koost 498 kroon!)
Les om seinest boka "Ordlista över 1700-talsjamskan"
Les neaför va tiningan ha skreve
Chefredaktören i Länstidningen Peter Swedenmark 31/3 -01:
Han som bär vid rotändan
Jag kom att tänka på en strof i en dikt tillägnad Sixten Bäckström från Hillsand, i många år ordförande för landets skogsarbetare. "I handling bar han alltid vid rotändan", skrev Svante Lundkvist. Detsamma kan sägas om Bo Oscarsson.
–
Många har efterlyst en ordbok på jamska. Det har funnits tunna häften och urklippta artiklar där man kunnat leta efter svar på frågor. Men det har inte funnits en tjock, gedigen bok med tydliga besked, en auktoritativ källa som både kan slita tvister och inleda nya spännande processer.
Nu har den kommit, Orlboka, och det är Bo Oscarsson som satt de 13 000 sökorden på pränt. Förläggare är Torbjörn Junhov.
–
Bo Oscarsson har burit vid rotändan, slutfört ett tungt arbete. Man blir imponerad. För att fortsätta liknelsen med skogen: Det gäller ju att först röja sly, att få bort en del hugskott, att lösa kvistiga problem, tänka på liknande fall och se till så att det hela inte barkar iväg.
Han har gjort många tunga dagsverken, Oscarsson. Men efter att ha burit i rotändan så är han frejdigt beredd att hugga in på nästa stora projekt.
–
När de flesta kioskvältare från år 2001 har glömts, när mycket av det hippa bara är töntigt, då kommer Orlboka att finnas kvar. Den finns där då ingen längre ens minns namnet på årets såpa. Och i en framtid kommer år 2001 för många i dessa trakter just att förknippas med just detta att det var det år då Orlboka kom ut.
Om Presidenten har någon extra stor blaffa att utdela så ge den till Bo Oscarsson. Han återfinns nere vid rotändan.
KRÖNIKAN: PETER SWEDENMARK
Författaren Carl-Göran Ekerwaldom Orlboka
Även publicerad i Östersunds-Posten 31/3 -01 under rubriken "En kulturbragd"
Rent makalaus
Hur lycklig blir inte en stockholmare när han efter lång bortovaro på nytt kommer hem och får höra folk kalla tunnelbanan för tuben, polisen för bengen och pengarna för cash. Då möter han sin dialekt och känner sig hemma. Här heter vägen vegen och börja heter burja.
När en jämte i liknande situation återkommer blir han glad åt att höra talas om stårsarn, pöjkan, kongroa, frosken och kamfore. Ma vål fejen.
Det går över hela Europa en våg av intresse för den lokala kulturen. Politikerna talar dialekt med sina väljare. I lokalradion nära nog uteslutande provinsens egna musikanter och egen musik. Svensk lokalradio borde lära av finsk, bayersk, provancelsk lokalradio, så skulle trivseln bli större. Vi är ju ändå ingen amerikansk bananrepublik. Jämtskan lever och frodas precis som dalmålet och värmländskan. På Jämtlands Gille i Stockholm hörde jag jämtska talas genuint och naturligt. Berta Magnusson och Elsa Wallén har i sina dikter gett provinsen röst.
Ordböcker för dialekter finns på många håll. varför ska jämtskan vara ett undantag, frågade sig Bo Oscarsson, som inte bara alltifrån barnsben talat jämtska men också i över 30 års tid spritt kunskap i vårt hemmaspråk.
För fyra år sedan startade han sitt projekt Orlboka - Ordbok över jamskan. Att det fanns ett behov framgår av allt det stöd som projektet fick - till och med från EU-håll.
Och nu föreligger ordboken färdig, över 25 000 ord belagda och förklarade. Det är ett imponerande arbete som kommer att stå sig i många generationer framöver - dels för själva dokumentationen, dels för de utförliga tolkningarna av orden. De gör ett tillförlitligt intryck. Allt är gjort med stor omsorg. De egenheter som jämtskan har framgår tydligt av stavningen. Det gäller till exempel vokalfördubblingen i ord som kuut, staamm, stääll, liksom i det tonlösa l:et, det tecknas hl i ord som kvisshla, rännshla, beshln, det vill säga dynggrep, värk, betsla.
Förutom alla ord som Bo Oscarsson på egen hand tagit fram, har han inarbetat ett 70-tal ordlistor i materialet. Han anger var han funnit ordet. Det gör det möjligt att i vissa fall konstatera mycket tidiga noteringar. Ordet för snödrivor, fennan och ordet för lukta, staamm, hade prosten i Offerdal, Abraham Burman, tagit med i sin lista redan 1715. Det ger perspektiv. Jämtskan är våra förfäders språk. På runstenen heter bro bru precis som i dag. Kvarn heter i brev från 1400-talet kvern. Så också i dag.
Hjortron heter myhlta, men på vissa håll muhlta. Bägge formerna redovisas. Oscarsson är samvetsgrann. Man behöver inte gå bet.
Etnografiskt värde
Uttal och grammatik finns också med. Boken blir till en universell handbok i jämtska.
Det är ett sannskyldigt nöje att dyka ner i denna ordskatt och känna igen sig och vidga sitt kunnande, allrahelst som Oscarsson i sina orförklaringar speglar jämtarnas liv i alla former.
Här finns sagor, till exempel om hur Gammalsjul satte ögon på hästens knän. Här finns matrecept, beskrivningar av sådd och skörd, livet i koja och bustugu, hur man rensar korn och spår väder. Det etnografiska värdet kan inte överskattas och gör läsningen lustfylld.
Den som läser prosa och poesi på jämtska har god användning av ordboken. Hur ska man annars begripa vad tessman är för nånting?
Trönderna är nyfikna på ordboken för att där se det norska inslaget och tolkningarna. Jämtskan är ingen norsk dialekt - men hör till det västnordiska språkområdet.
Går man till det jämtländska diplomatariet - som vi får hoppas blir kvar på landsarkivet i Östersund - är det fortfarande en öppen fråga i vilken utsträckning skrivarna återger jämtska ord och vändningar.
Oscarssons ordbok kan vara till god hjälp vid identifieringen. Ett exempel: I ett brev från 1345 kallas en viss myr för kiellmyr. Det låter svenskt. I ett annat samtida brev kallas samma myr för kiala myra. Det låter mer autentiskt jämtskt. Ordboken tar upp formen kjaela, den obebodda skogsmarken. Än i dag talar vi om Gråbbkäln mellan Berg och Hackås.
Stavningen
Ett problem i ordboken är att uppgiftslämnarna ibland gett en stavning som försvårar tolkningen. Stoets efterbörd heter folabäljen. En Kallbo stavade fårsbäljen. Och så är stavningen i Ordboken. Sådana misstag är oundvikliga eftersom principen är att följa uppgiftslämnaren. Jämtskan vetter åt olika håll. Vattenpöl heter lok och är detsamma som skotskans loch. Groda heter frosk och är detsamma som engelskans frog och tyskans frosch. Lakritsstången triakel äts i England som treacle.
Jag sov en natt i en stuga vid Övreoldsjön. Innan jag ännu vaknat rycktes dörren upp. Där stod en same. Han måtte ha sett att jag blev häpen, så för att lugna mig sade han: "Mytje åma i fjället."
Det dröjde ett tag innan jag begrep att han syftade på all mask som kröp på björklövet - och kanske också på sådana utbölingar vilka i likhet med mig drog omkring vid Lappluvan och Duvegaise.
Hade jag haft Bo Oscarssons ordbok hade jag på stunden blivit upplyst: "Åma - larv, fjärilslarv". Alla både inflyttade och infödda som har intresse för jämtskan och därmed för jämtarnas liv och leverne har anldening att vara glada i dag. Synd att inte Berta Hansson och Elsa Wallén hann vara med. Boken är en sann guldgruva. Och Bo Oscarsson - rent makalaus.
Carl-Göran Ekerwald
Orlboka
Ordbok över jamskan
Bo Oscarsson
Förlaget Jengel
Chefredaktören i Östersunds-Posten Håkan Larsson 2/4 -01:
Stärker jamskan
– Efter snart 13 år i Jämtland har jag börjat förstå en del av Republikens eget tungomål, inte minst genom att lyssna på Bo Oscarssons och Mats Hurtigs "På reine jamska" i Radio Jämtland.
Nu finns också en språklig guldgruva på pränt, nämligen "Orlboka, ordbok över jamskan" (Jengel), där Bo Oscarsson sammanställt ungefär 25 000 jamska ord med hänvisningar och förklaringar i ett 520 sidor tjockt praktverk. Här kan även en smålänning i exil som jag finna mycket av språkligt och kulturhistoriskt värde.
Kulturinsats
Bo Oscarsson, med rötterna i Aspås, har länge aktivt arbetat för att hålla modersmålet levande och sedan 17 juni 1997 har han arbetet med att sammanställa ordboken. Resultatet är en värdefull kulturinsats av stort långsiktigt värde.
"När förlossningen nu är över känns det fantastiskt", sa den stolte förläggaren Torbjörn Junhov vid Orlbokas "release-party" på Hov i fredags. Författare Bo var naturligtvis minst lika stolt och författarinnan Berta Magnusson utropade honom som en "enorm resurs i det inre stödområdet". Berta, som också gör stora insatser för jamskan och den jamska kulturen, fick för övrigt i lördags Jämtlandscenterns kulturpris för sina insatser vid distriktsstämman i Östersund.
Bestseller som håller
Att det finns stort intresse för Orlboka råder ingen tvekan om. När jag träffade författaren på lördagseftermiddagen kunde han glatt berätta att han signerat hela 92 exemplar av Orlboka på ett par timmar hos Hübenettes bokhandel. Ingen dålig start på försäljningen.
Orlboka har förutsättningar att bli en långlivad bestseller. Dessutom kan vi vänta oss nya alster på språkområdet från Bo Oscarsson. Närmast på programmet står en bok om 1700-talsjamskan.
Håkan Larsson
Kulturredaktören i Länstidningen Lo Rindberg 31/3 -01:
Bo Oscarsson har samlat 25 000 jamska ord i efterlängtad ordbok
Men jamska e ´ndån modersmåle för den, som e n äkta jamt. Säj, ski mae lattá få förglömes! - Nu spör je riktut allvursamt. Med denna strof ur dikten "Modersmåle" från Erik Äcke Olssons första samling på jamska 1888 inleder Bo Oscarsson sin länge emotsedda ordbok över jamskan. Nu är den klar, Orlboka, efter fyra års heltidsarbete, och Bo Oscarsson kan åtminstone tillfälligt pusta ut. I sitt förord antyder han att det ännu finns mycket att göra av fördjupning och forskning i det jamtska språket, men projektet Orlboka är i alla fall i hamn.
ÄCKES INLEDNINGSSTROF har nog verkat som ett uppfordrande motto för Oscarsson, som arbetat med att bevara jamskan som både skrift- och talspråk i ett par decennier, inte minst genom sina många studiecirklar.
Sedan 1997 har han dock varit heltidsengagerad med Orlboka, och att ha lyckats genomföra detta omfattande projekt är naturligtvis ett storverk. Orlboka bygger på ett 70-tal ordlistor med totalt 75.000 ord från en tidsperiod omfattande 300 år. Äldst av dessa ordlistor är den som Abraham Burman - Fale Burmans farfar - upprättade 1715. Men det finns ytterligare tio ordlistor över jamskan från 1700-talet och intressantast, enligt Oscarsson, är Abraham Agerbergs från 1794-98.
DE ALLRA SENASTE av ordböckerna över jamskan är Ragnar Ohlsons En bok om jämtskan omfattande 1.000 ord och Dä glöm fell int jamska från 1986 med 1.500 ord. (Ordet jämtska anser Oscarsson för övrigt vara en försvenskad form och själv har han konsekvent alltid använt den genuina formen jamska). Oscarsson har också tillfört ord från gamla norska ordlistor, eftersom vi vet att många gamla ord i jamskan kommer från norskan.
Av alla dessa 75.000 ord har Oscarsson kört 62.000 ord och belägg i en databas för att extrahera 25.000 jamska ord för Orlboka. Alltifrån aal (kupa potatis), adorme (avsvimmad) och agasamt (respektingivande) till öft (arbetspass), ölja (skidbinning) och ömleie (ytligt).
1993 UTSÅG Heimbygdas språkkommitté en grupp, Akademien för jamska, bestående av Berta Magnusson, Bodil Bergner och Bo Oscarsson, som skulle utarbeta stavningsregler för jamskan och dessa har nu tillämpats i Orlboka. Det jamtska alfabetet har 23 bokstäver plus två specialtecken ae och ô. Bokstäverna c,q,w,x och z saknas helt.
Huvudsyftet med ordboksprojektet har förstås varit att presentera det jamtska ordförrådet, men den drygt 500 sidor omfattande Orlboka ger också utrymme för både stavningsregler, korta biografier över jamskans egna författare, kommentarer till några av ordlistorna och en kortfattad "grammatik at jamsken" med ordklasserna sakorla (substantiv), gjaeraorla (verb), hårreorla (adjektiv), hårstnårstorla (adverb), håkkenereorla (pronomen), binnihoporla (konjunktioner), frammaförorla (prepositioner), nufferorla (räkneord) och höjorla (interjektioner).
OAVSETT VAD SOM händer med jamskan i framtiden - vi blir ju allt färre jämtar och risken är uppenbar att allt färre också kommer att tala någon av de dialekter som hänförs under jamskan - så är det viktigt att denna ordbok tagits fram. Det är viktigt att orden och det historiska sammanhanget bevaras. Förhoppningsvis ska Orlboka även bidra till att stärka den regionala identiteten.
Bo Oscarsson har med sin ordbok över jamskan gjort en enastående insats och lite av äran ska också tillfalla Torbjörn Junhov, som med sitt jämtländska förlag Jengel sett till att orlboka blivit just den bok som nu ligger på bokhandelsdiskarna och kan distribueras till jamskans alla vänner.
LO RINDBERG
Något av vad ÖP:s kulturredaktör skrev kommenteras separat, eftersom hans artikel innehöll insinuationer och felaktigheter som inte kan stå oemotsagda.
Statsrådet Margareta Winberg i Länstidningen 7/4 -01:
Ur officiellt brev till EU:s jordbruksministrar på besök i Östersund;
"Självklart skriver jag denna välkomsthälsning på svenska. Det är ju ett officiellt EU-språk, en status som jamskan ännu
inte uppnått. Men det kanske blir ändring nu när Bo Oscarsson har kommit ut med Orlboka, ett EU-stött praktverk på
500 sidor och 25.000 ord och förklaringar.
Under ministermötet blir det ingen tolkning till och från jamska, men jag kan försäkra er att ni kommer att få stifta
bekantskap med både stårsan, stutar, mylhta och mese."
Margareta Winberg, jordbruksminister
Sundsvalls Tidning 23/4 -01, kulturkrönikör Kjell Albin Abrahamsson:
Efterlängtad ordbok över jamskan, ett arbetsspråk
Bo Oscarsson: Orlboka. Ordbok över jamskan.
Jengel.
Förlaget för Jemtlandica
För vanligt folk är en dialekt helt enkelt en lokal variant av ett
språk. För språkforskare är det inte lika enkelt. Vad som skiljer
ett språk från en dialekt är en omtvistad och kontroversiell fråga.
Den bästa definition som jag personligen känner lyder: av en
dialekt blir ett språk om den har en armé bakom sig. Alltså, är
landet (området, regionen) tillräckligt starkt så upphöjer den sin
dialekt till ett språk.
I våra dagar krävs inte ens en egen armé, det går
lika bra med soldater från Nato och FN, Kfor och Sfor och allt
vad de heter. Av serbo-kroatiskan blev serbiska, kroatiska,
bosniska och makedonska. Nu väntar vi med spänning på när
montenegrinska förklaras vara ett språk.
Men Balkan är inte bara ett intressant exempel på
hur språk uppstår utan också hur språk tilldelas av omvärlden
för att just stärka landets identitet. Bland alla mina ordböcker
och lexika finns en tidig bosnisk-svensk och svensk-bosnisk
ordbok utgiven av - svenska armén. Den svenska
försvarsmakten blev därmed internationellt först med att sätta
punkt för en kontroversiell och segdragen språkstrid: bosniska
är ett språk, inte en dialekt. Rättning i ledet.
Som barn och tonåring minns jag hur mina
föräldrar i timmar kunde diskutera hur märkligt folk talade i den
andres/andras hembygd. Mamma kom från Alsen, pappa från
Hackås. Mellan dessa båda jämtländska orter är det 60
kilometer. Av mina föräldrars diskussioner lät det som om
åtminstone en av dem härstammade från Mars. Tänk så konstigt,
så märkligt, säger ni så hos er!?
Nu finns äntligen en jämtländsk ordbok som inte
hade kunnat bilägga krigen på Balkan men väl många
middagsstrider i mitt barndomshem. Den vackra tegelstenen på
520 sidor heter Orlboka, underrubriken lyder Ordbok över
jamskan (inte jämtska som är den försvenskade formen). För
första gången presenteras nu en ordlista med över tjugofemtusen
ord och belägg. Den äldsta ordlistan som refereras till är
Abraham Burmans ordlista från 1715, den yngsta är från i år.
Med alla dessa ordlistor från fyra århundraden slås man av hur
stabilt och opåverkat det jämtländska språket är av tidens
förändringar.
Det krävs naturligtvis en gårjamt, en äkta jämte,
för att ensam ro iland ett projekt som detta trots snålblåst och
kallgrin. Mannen som i åratal samlat och transporterat detta
jättelika kulturlass heter Bo Oscarsson. Att vara jamte betyder
att vara uthållig, Oscarsson är en kulturinstitution värd all heder.
Naturligtvis finns flera kämpar som Oscarsson. Här bör nämnas
språkforskaren Bodil Bergner, författaren Berta Magnusson och
även förläggaren Torbjörn Junhov. Men för dagen låter vi
berömmelsens sol skina och förhoppningsvis även stipendierna
regna över Bo Oscarsson, stolt som en fura över sitt ursprung
och seg som en fjällbjörk i kampen för den jämtländska
kulturen.
Bo Oscarsson tillägnar sin bok minnet av
föräldrarna som lärde honom modersmålet jamska. För
Oscarsson är jamska det regionala språket i Jämtland som i sin
tur består av sinsemellan flera olika dialekter. Även om inte alla
språkforskare ställer upp på det påståendet tvingas de erkänna
jamskans många särdrag.
Jamskan är ett klangfullt språk eftersom det
behållit de diftonger som försvunnit ur svenskan. På jamska finns
inte mindre än fyra diftonger. Dubbelbetoningen av både
substantiv och verb är ett annat märkligt fenomen. De
komplicerade böjningsformerna påminner om ryskans. Några
grammatiska egenheter är den flitiga användningen av dativ.
Precis som i tyskan kan en och samma preposition styra dativ
vid befintlighet och ackusativ vid riktning, till exempel baka
(bakom). Genitiv-s saknas i jamskan. Ett enkelt uttryckt som
Pers bil måste därför uttryckas med possesivt pronomen: Biln
hans Pe. I motsats till rikssvenskan saknas realgenus i jamskan.
När (bildade) svenskar skiljer mellan var och vart finns på
jamska bara ett ord: hårst. Adjektiv böjs svagt: gammal, gamlar,
gamlest. Siffror mellan 1 - 12 böjs i bestämd form.
Ett sista grammatiskt påpekande är att
verbformen passiv saknas i jamskan. Det är symboliskt. Vad
som slår mig vid läsningen av Orlboka är just det jämtländska
språkets intima sammanflätning med arbete. Livet är arbete. Och
den vecka som det lejda folket var ledigt fick namnet dauvåkå,
dödsvecka. Frivilligt arbete heter donen och de som lurades att
arbeta utan ersättning fick dra veiva. För arbetsamt folk finns
många vackra ord som hev och hissu. En person som inte duger
till mycket arbete får heta knåtameis. Och de riktigt
arbetsskygga, de som hellre bänkar sig vid spisen, kallas askfis.
Trots detta eviga slit och släp i sitt anletes svett är
det häpnadsväckande hur sällan jamskan är rått eller vulgärt. De
va kusn´ lyder ett vanligt kraftuttryck. Svordomarna är
oskyldiga, nästan urskuldande lindriga: färsken, hånken, sabels,
tråmmeta, jämerstan, toge.
En ordbok är en skattkammare. Jag blir påmind
om allt jag glömt, eller aldrig kunnat: blårakster - efterräfsningen
vid höslåtter, bynnes - boskap som stirrar stint, gjeren -
morgontidig . En ordbok som denna är också kulturhistoria,
folktro, bondepraktiga. Helt enkelt livsviktig för alla som vill att
denna märkliga kulturbygd ska leva vidare. Det är min fasta
övertygelse att Orlboka kommer att stärka den regionala
identiteten och därmed kommer jämtarna att mer våga öppna sig
mot Europa.
KJELL ALBIN ABRAHAMSON
Artikelförfattaren är utrikeskorrespondent på Sveriges Radio
och sedan 1995 Republiken Jämtlands utrikesminister.
Adresseavisen, Trondheim
30/5 2001
Norskprofessor Arnold Dalen i Trondheim er begeistret: En nytt oppslagsverk med ord og uttrykk fra jämtske dialekter viser at kontakten over grensen må ha vært både sterk og varig gjennom svært lang tid.
Mange eldre dialektutrykk i jämtsk og trøndersk er helt identiske. Selv har Dalen vært med på å utgi et tilsvarende oppslagsverk over det trønderske språket. Nå ser han at likhetene med språket til broderfolket i øst er større og flere enn han har vært klar over.
- Mange av fellesordene finnes ikke norske dialekter lenger sør i landet. Dermed ser det ut til at vi må skille mellom et nordlig og sørlig språkområde her i Skadinavia, sier Dalen som varmt anbefaler den nye «Orlboka - ordbok över jamskan» av Bo Oscarsson til alle med interesse for dialekter. Oscarsson har også selv vært i Trondheim for å presentere boken som finnes hos bokhandlere i byen.
Dalen synes det er særlig interessant å se av «by'n» for jämtene var Trondheim akkurat som her i Trøndelag. I vanlig svensk brukes ordet by ellers om en liten landsby. Stad er svenskenes ord for en større by.
I «Orlboka» har Dalen også funnet uttrykket «Gammel-Sjurd» (i stedet for Gammel-Erik) akkurat som i Trøndelag og Sjursmessdagen for lille julaften, andre ord er ampen (hissig), angulu (vrang, vanskelig), bismi (uenighet) og hestegreie (hestesele).
Jämtland var norsk territorium helt til 1645 da området ble avstått til Sverige etter fredsslutningen i Brömsebro. Men de mange dialektlike utrykkene tyder på at kontakten tvers over grensen må ha vært sterk også etter den tid.
Kulturutvekslingen i forbindelse med de tradisjonsrike martnadsdagene i Overhalla, Levanger og Røros har sikkert betydd mye. I tillegg ser jämtene ut til å ha hatt et sterkt forhold til Trondheim gjennom hele perioden helt fram til i dag.
Tekst: Halldis Nergård
LT skreiv om arbeite mæ Orlboken i mars år 2000
Ti annonsblae "Omnejd Krokom Östersund" kunn man læsa om arbeite mæ Orlboken i juni år 2000
Les om stipendie för jamsken u Kulturfondn at Camforan,
10 juli 1999
Är jamska ett språk?,
Les va n Jonas Sima skreiv ti Expressa n 12 oktober 1999
Les om seinest boka "Ordlista över 1700-talsjamskan"
Les meir om jamska på jamskkurs-sia
Tebaker at jamsk-sin
Tebaker at startsin