Ur: "Af Norges Frihedssaga", Christiania, Cammermeyer, 1897

Døbeln og von Krogh.


Af Jacob B. Bull


I Jemtlands Skog ved Jerpen Skanse
Kaptein von Krogh stod Frihedsvagt;
von Døbelns stolte Færd at stanse
var Chefens Plan og Hærens Agt;
thi Norge led, og Jemtland led,
man gik til Strid, men ønsked Fred.


Kaptein von Krogh har netop skrevet
om Stilstand Brev til Sverigs Hær;
i Stumper Døbeln har det revet:
"Vi måste språkas om det där!
"Men ska’ vi plocka denna gås,
"så möt mig Ni vid Blekenås!"


Nu stod han, Finlands Helt fra Juutas,
og stirred stolt paa Hr. von Krogh:
"Kaptén! Snart börjar här att skjutas,
"och stängt är re'n Ert återtåg;
"men skjuter jag, så rycks den opp
"Er magra skog med rot och topp!"


Von Krogh han saa paa Generalen,
stod rak og tryg og mælte saa:
"Vor Skog er høi, og dyb er Dalen;
"skyd I kun væk! Vi agter staa.
"Men møde skal I nær og fjern
"i laset Hams vort Landeværn!"


"Jert Ry er stort; Jer Aand er større;
"Jer Krigskunst størst blandt os her nord;
"Jer Slagplan har I paa det tørre,
"har tænkt paa alt, hver Sag, hvert Ord;
"men tro ei, sligt faar Normænd skræmt!
"Thi ét har Hr. von Døbeln glemt!

6
"I har nok glemt, at her der strider
"et Folk, som staar paa Fædres Grund,
"et fattigt, trofast Folk, som lider
"for fremmed Vold til denne Stund!
"I har nok glemt, I slog et Slag
"for Finlands Folk og Friheds Sag!


Von Døbeln kvak. Han skalv om Munden:
"Ja, det var annan sak och strid!
"En mycket större strid i grunden
"och annat folk att talas vid.
"Kaptén! Ni eger ej en man
"lik dem, som Juutas seger vann!"


Von Krogh han stod der blek i Sandet;
han saa sin slitne, sultne Hær;
den kaldtes "Aatet", stred for Landet
med tom Tornyst og tomt Gevær.
Da brast det frem i Harm og Kval:
"Saa kom og se, Hr. General!"


Von Døbeln kom. Det op marscherte
Det usle norske Kompani;
langs Troppens Front han inspicerte;
han red dem mørk og taus forbi;
men, som han rider, mønstrer, ser,
han blekner til alt mer og mer.

De graa Geseller tungt sig retter;
de eier Art; de holder Maal;
de staar som hist paa Finlands Sletter
"Trummslagar Nord" og "Fänrik Stål";
ja "Fæhund" selv med blodig Barm -
her staar han, likesæl og arm.

Von Døbeln vender tvert sin Ganger;
han stirrer bort - et langt Minut;
saa kom det lavt, som halvt i Anger:
"Kaptén von Krogh! Vår strid är slut!
"Det är ej fint, Ert kompani;
"men jag har läst mig varm deri!

"Jag känner finska skogens susning;
"jag ser de samma strida drag!
"Jag känner samma sorgsna tjusning,
"och hjärtat hamrar samma slag!
"Jag kan ej kämpa mot de där -
"Kaptén von Krogh! - Jag slagen är!"

Han steg af Hesten Generalen:
"Tag pennan hit! Tag bläcket ock!
"Jag tror, att Döbeln blifvit galen;
"men skrifva under gör jag dock!
"Jo, här blir fred på första ord!
- "För tusan! Finns här ej ett bord?"

"Nog finns ett skjul, när skörd är mogen;
"är soppan kokt, nog finns ett fat!
"Nog finns här träd till bord i skogen!"
- han vinked paa en svensk Soldat.
"Träd an! Gif akt! Helt om ! Krök rygg!"
- Soldaten stod der trodsig, tryg.

Men da blev Døbeln helt en anden;
han stod med draget Sværd i Haand;
det flammed rödt hans Ar i Panden;
han skrek: "Krök rygg! Och det på stånd!
"Ej har ditt bröst tjent folkets sak
"stort bättre än idag din bak!"

Der Stilhed faldt i blaa Geleder;
Soldaten bøide Nakken skygg,
mens Døbeln skrev til Nordens Hæder
dess Fremtids Frelse på hans Rygg.
- Saa drog de bort i krigersk Tog,
von Døbeln Øst, mod Vest von Krogh.

Till svensk översättning

Länk till Järpe skans historia